Albachten - Dorsten (18 sept) 52 km.

Ovanlig morgon såtilllvida att vi fick frukostera på ett cafe' tvärs över gatan där vi bodde.
Till lunch anlände vi till "Drügen-Pütt", ett mycket speciellt ställe. Innehavaren, Herr Tuschman, berättade att hans morfar köpte huset 1915. Det var byggt 1850 och behövde därför renoveras. Morfadern var duktig målare och målade naturligtvis allt själv. Väggarna bemålades med massor av tänkvärda noteringar, med drag åt klurigheter. Får mig osökt att tänka på Nils Ferlins "Den inneboende":

Brr, jag är som en  inneboende,
jag hyr ett möblerat rum.
Värdinnan är mäkta troende,
hon fyller varenda tum,
varenda tum i mitt rum,
med bilder och tänkespråk,
med fula och tarvliga bilder
och dåliga tänkespråk.......

Titta på bilden med kon, som med ett snöre från sin svans håller barnets vagga igång: texten betyder ungefär att det var ett gammalt par, som var ganska sluga; de lät barnet vaggas av kons svans. Hela lokalen var fylld av liknande. En gammal jukebox, med skivor från 1950-talet, fanns också, men den krävde gamla pfennigs för att ge ljud ifrån sig!
När jag ville ta ett foto av Herr Tuschman, kontrade han med att ringa en god vän och journalist på lokaltidningen för att intervjua oss - det gamla paret, på väg genom Europa! Som tur var för oss hade det skett en stor trafikolycka, dit journalisten hade begett sig, så vi slapp figurera i ortens skvallerpress!
Resten av dagen färdades vi mellan himmel o helvete, dvs mellan Ruhrområdet och underbar landsbygd. Inga-Lis uttryckte det som "söder om landsvägen".
På hotellet plockade jag fram en miniskumpa - Inga-Lis fyller 68 idag, och det måste ju firas!
Bor på ett fantastiskt hotell i turkisk regi - de serverar allt, utom fläskkött! Men kycklingspetten skämdes inte för sig! Tack för 730 visade intresseklickningar! Godnatt!

Frukost i Albachten på café mitt emot hotellet.

Ringklockemekanikern bytte till ny klocka för totalt 2€ !

Här åt vi Lunch,på Drugen-Putt.

Stället ägdes av Herr Tuschmann, vars morfar byggt och bemålat det.

Den gamla jukeboxen krävde Pfennig-slantar för att spela bl.a. "Schwedisch Marsching"!

Självporträtt av morfar med fruga.

Herr Tuschmann.

Ett annorlunda ställe!

Åt vänster: monsterfabriker i Ruhr!

Åt höger, från samma plats: Lantlig idyll!

Ja må hon leva, på hotellet i Dorsten.

Vilken underbar fönsterutsikt!

Hörstel - Albachten (17 sept) 54 km.

Eftersom det inte alltid finns tillgång till nätet på hotellen skriver jag nu datum även i rubriken, eftersom jag får lägga ut flera inlägg varje gång.
Vädret var mulet, vinden lätt sned motvind, men vad gör väl det? Känslan av att få leva ett så här ansvarslöst liv, bara ta dagen som den kommer, träffa underbara människor och ta in alla nya intryck man matas med, uppväger med råge alla motvindar och regnskurar man utsätts för!
Vi handlade och tog ut pengar.
Kursen lades sedan över Münster, främst av topografiska skäl. Tog en och en halv timme, cykelbanorna blir smala när tusentals cyklister ska hem från jobbet, vilket tydligen var fallet när vi kom vid fyratiden! Gud nåde dig om du inte håller längst till höger, så det går att köra om!!! Inga-Lis ropade hela tiden bakifrån att jag skulle se upp! Ringklockorna pinglade muntert(?) hela tiden och samtidigt skulle man försöka läsa kartan!
Münster är en mycket vacker stad, med otroliga byggnader! En stor sjö, mitt i staden,  med gröna parker omkring, förhöjer intrycket ytterligare!
Kom så småningom till Albachten, där första hotellet var fullbelagt. Nästa hotell tog varmt emot oss, en jättetrevlig man bar Inga-Lis packning uppför trappan till rummet.
Har ätit lax respektive schnitzel, och nu väntar John Blund på att hans sand i våra ögon ska ta ut sin rätt...

Dagens resrutt från spets till spets, dock mobilbild, som ger, tyvärr, dålig kvalitet!

Hästhoppningshinder?

Fors i ån"Ems".

Segelregatta på en liten sjö, mitt inne i en park i Munster.

Vi gör som på dagis: tar fruktpaus!