fredag 5 oktober 2012

Rupt sur Saone - Gray (5 okt) 54 km.

Sol efter regn! Glada i sinnet gick vi in till vårt värdpar för att äta 'petite dejeuner'. Deras hus låg bredvid hotellbyggnaden, med en gemensam trädgård runtomkring. Att kalla huset herrgård, vore kanske att överdriva, men det var magnifikt! De äldsta delarna var från 1600-talet och hela huset var möblerat med antikviteter. I sitt vardagsrum hade de dukat upp en fantastisk frukost! Jag tog en del kort med den vanliga kameran, ska lägga ut dem, när vi väl är hemma!
Nästan allt, marmeladerna, youghurten, brödet osv var hemmagjort. Ostarna var lokalt producerade, liksom smöret. Jean-Paul, som mannen heter, passade upp med fransk finess, medan Colette, vår värdinna, berättade om huset och maten. När vi inte förstod varandra, slog vi upp orden i våra lexikon åt varandra, och lärde oss på så sätt en massa om varandras familjer. Hon var artistiskt lagd och sysslade med konsthantverk, bl.a. tillverkade hon de mest utsökta handväskor och smycken, liksom målade riktigt bra (enligt VÅR bedömning!) tavlor.
När jag ville betala för gårdagens bilskjuts, han körde ju faktiskt 3 mil för vår skull, protesterade de högljutt. Jag fick tvinga på dem en 10€sedel!
Trampningen fortsatte längs Saone. Cykelvägens kvalitet varierade kraftigt: allt från den finaste asfalt till det finaste grus, från grov makadam till rena rama gräsmattan! Farten blev därefter; ca 9 km i snitthastighet plus lunchrast. Det som var jobbigast var motvinden!
Ibland gick floden så att vi fick medvind, och då formligen FLÖG vi fram! Vi har nog under hela resan haft någon stund då och då med medvind, resten av tiden har fakiskt bjudit på sydvästliga vindar, vilket ju är det vanligaste i Europa. Märker en enorm skillnad mot då vi cyklade från Österrike till Sverige, då vi oftast hade medvind! Och skillnaden är enorm! Skulle tro att den motsvarar ungefär ett par mil om dagen! Nog gnällt om detta!
Turistbyrån i Gray var stängd, då vi anlände dit vid halvfemtiden, men vi hade tur och hittade omgående ett hyfsat hotell på egen hand. Har varit ute och ätit och sedan använt oss av hotellets kaffeservice och druckit ett par koppar med en liten kaka och whisky därtill. Ska bli skönt att sova, klockan är ju snart halv tio!    ;-)




Colettes och Jean-Pauls hus.


Underbar frukost!

Värdparet satt med hela frukosten!

Slottet och kyrkan i Rupt-sur-Saone.

Bron nedanför hotellet.

En sån underbar morgon!


Blev alldeles för varmt med jacka!

Cykelväg i perfekt skick!


Ännu ett försök att plåta häger!


Typiskt byhus.

Saone bildar små forsar ibland, och då finns det alltid en segelbar kanal bredvid.

Typisk liten fransk by.

Varje by har en borgmästarbostad. Lite större byar har ett "Hotel de la ville", där man dock inte kan bo!!! (ung. "stadshus")

Båthamn.

Båtarnas maxlängd bestäms av slussarnas längd.

Engelsk kanalbåt.

Kort tunnel för båtarna...

...men jobbig för oss cyklister, som måste uppför och nerför kullen!


Bron utanför hotellet i Gray.

Här bodde vi i Gray.

Liten kvällspromenad.




Minnesmärken över stupade i krigen finns överallt i Frankrike!

Solen gick ner snabbt!

Jussey - Rupt sur Saone (4 okt) 49 km.

Förr var borden grupperade runt detta märkliga element!

Ett mycket smalt och högt hus!

Djup järnvägsravin.



Vi fick lunchgäster!

Ska ni äta ALLT själva??



Kungen bland fiskar - gäddan!

Vem äter vem?

St Albin-tunnel.




Kyrkan i Rupt-sur-Saone.

Vilket badrum!


Värdinnans konst.


Väskor, tillverkade av värdinnan.

Uteplatsen.

Blev skjutsade till båtklubbens restaurang.


Gott med en Campari!


Vårt kök i våningen.
Det hade regnat i natt och himlen var mörk av moln när vi vaknade. Vår värdinna, Sabine, hade redan varit ute och joggat och vägrade låta sig fotograferas vid frukosten, som var typiskt fransk: baguetter, croissant, marmelad, juice och kaffe. Punkt, slut! Visst saknar man Tysklands dignande frukostbord, men nu är vi i la France, och man får ta seden dit man kommer! Fransmännen är bra på luncher och middagar istället, vilket senare skulle visa sig!
Cyklade 2 km åt fel håll för att låta turistbyrån hjälpa oss till ett rum för kvällen, bara för att finna en stängd dörr, vars öppettider visade att den egentligen skulle varit öppen sen en timme! En förbipasserande dam bekräftade detta och ryckte sedan på axlarna och frambringade det där typiska pfff-blåsandet, som betyder ungefär 'shit happens', eller egentligen vad som helst.... :-)
Regnet var ett fint duggande, som då och då avtog helt. Höjdkurvorna stämde med kartan och efter ett par timmar var vi i Port sur Saone, där turistbyrån verkligen var öppen!
En tjänstvillig ung dam ringde upp ett litet hotell i byn, som jag pekat ut på kartan, och i ett nafs var rummet vårt! Hon gjorde mig dessutom överlycklig genom att berätta att här började Saones cykelväg! Slut på hotelletandet, förhoppningsvis! Hon öste på mig kartor och broschyrer och därefter skildes vi med de sedvanliga artighetsbetygelserna.
Regnet upphörde helt och vi fann en bänk vid stranden, där vi intog dagens vin, kex och ost. Precis när vi satte oss, galopperade ett tjugotal jättestora tjurar fram och ställde sig att bliga på oss bakom taggtråden, som lyckligtvis fanns mellan dem och oss!
Vi hann precis skölja ner den sista ostbiten, innan regnet satte igång på nytt! En halvmil längre fram öppnade sig himlens portar på vid gavel och regnet forsade ner! Våra regnkläder är fantastiska, men cykelhjälmen läcker som ett såll och glasögonen blir svåra att se igenom. Borde haft linser med oss för såna här dagar!
Dock var vägen till hotellet inte så lång, en kvart innan vi anlände bröt solen igenom molnen!
Rummet, eller snarare lägenheten, är resans hittills mest prisvärda: för 55€, 450 kr, får vi stort sovrum, jättelikt badrum, sittingroom, kök med matplats och dessutom en fin uteplats i den vackra trädgården! Allt dessutom i toppskick! Kan inte låta bli att bifoga bilder på rummen! Restaurang fanns dock inte i byn, men värden körde oss 7 km till båtklubben i grannbyn. Underbar mat, forell respektive blodig biff med lokala viner plus en espresso efteråt. Precis när vi betalat, kom värden och hämtade oss tillbaka till våningen! Vilken service! En flock rådjur hoppade över vägen framför hans sprillans nya Peugeot 800, men som tur var lyckades han rädda både oss, rådjuren och bilen!
En perfekt avslutning på en regnig dag!